Idag hade vi besök i skolan av Mietek Grocher, en söt liten gubbe på åttiotvå år som överlevt förintelsen. Han pratade på i två och en halv timme, och hälften av tiden satt jag med tårar i ögonen. Alltså, jag har ju läst om förintelsen på wikipedia och böcker och så, men det är inget mot att höra det från nån som upplevt det själv. Efteråt var man lite skakig, man kan inte fatta att allt det här hänt för bara ungefär sjuttio år sen, och i sådan utsträckning. Sex miljoner judar mördades, och ingen gjorde något för att stoppa det. Det är bara... Ofattbart.

Efter skolan var det dans, Da shakerz, och det var mucho kul (men vi måste byta namn!). Men måste bara lära mig den där diagonalen, den var lite svår. Om sex veckor ungefär är det föreställning, och då hinner vi slipa lite på detaljerna eftersom vi är klar med dansen. Yay.

Imorgon börjar vi repa på skolproduktionen på kulturum, kommer bli skitskönt, man kan gå dit i mjukiskläder, slippa sminka sig och fixa håret eftersom man ändå kommer flänga runt. Mysmys.