En dag satt jag i trappan i hallen och stirrade ut genom fönstret. Mamma stirrade konstigt på mig.
"Men Frida, varför sitter du där i fönstret?"
"Jag spanar ut över havet."
"Havet?"
"Eller ja, trädgårdstrappan då. Jag spanar ut över havet efter min älskling."
"...."
"Eller ja. Hanne då. Jag spanar ut över havet efter min älskling. Eller Hanne som ska komma ner för trappan."