Eftersom jag reser med sl två gånger per dag, fem dagar i veckan, så har jag ju varit med om en del förseningar. Men för ungefär två veckor sen var det totalstopp på något sätt, och det jobbigaste var ju att man inte fick veta någonting.
      Jag stod på Märsta station, tillsammans med massor av andra frusna pendlare, och stirrade på pendeltåget som bara stod där utan att släppa in oss. I högtalarna hördes en släpig röst.
"Pendeltåget. Mot Määärsta. Frååån...." *tungt andetag* "Rosersberg. Är.        Försenat."      Nähä? *lång paus*   "Tåget." *andetag* "Kommer att inkomma. Noll sju." *snörvel* "Fyrtio... Ett."
Jättebra. Hon talade om det lungt och fint och tydligt. Sju gånger. Det hon inte tänkte på var ju att vi stod på MÄRSTA station, och ville därifrån. Vi stod inte på Roserbergs station och ville till Märsta. Hon sa inte ett jota om när tågen från Märsta skulle gå!
En halvtimme senare kom det in ett gammalt äckligt tåg, ganska kallt också, som snabbt blev överfyllt. Go SL. The only way is up.