Woho, nu har jag, Anna Frida Maria Jonsson,  äntligen gjort det jag gått och funderat på ett tag, jag har gjort en egen blogg, hurrahurra. Inte för att jag kanske kan bidra med så mycket, men ibland går jag och bloggar i huvudet liksom, så det är lika bra att skriva ner det.
    Hela helgen har varit ganska seg, och det har inte ens varit något kul på tv, så jag har typ gått och lagt mig tio-elva både fredag och lördag, och vaknat runt nio. Vad är jag för slags tonåring?!
    Lördagen städade jag mitt rum, vilket brukar hände sisådär var sjätte vecka eller så. Jag plockar aldrig lite varje dag, utan det brukar få se ut som en svinstia med klädhöger, utspillt smink (varför, VARFÖR kan inte mineralpudret hålla sig i sin fina lilla burk?!), viktiga "försvunna" papper, ouppackade väskor, laddare, hårfön, plattång, locktång.... Jag skulle kunna fortsätta i timmar. Hursomhelst så får jag ryck då och då att jag ska städa, och då gör jag det, och det känns så bra efteråt att jag alltid undrar varför jag inte gör det här oftare?!
    När jag städat klart (till och med bytt lakan i sängen och städat tröjlådan) så ramlade jag ihop i min saco och läste Martina-Koden av Martina Haag som jag lånat samma dag. Jag hade godis i en skål inom lagom räckhåll,  bra musik och ingen jobbig familj som störde. Men ändå... Så var jag fett uttråkad!
    Och idag, på söndagen, så hade jag ju redan städat allt, jag hade inga läxor eller någonting överhuvudtaget att göra, så jag låg helt apatisk i min säng och stirrade (vaknade såklart halv nio). Tillsist insåg jag lyckligt (?) att jag inte moppat golvet, och gick in för det med liv och lust. Men nu har jag övergett moppen och alla trasor uppe i mitt rum, där de antagligen kommer få ligga i några veckor. Håhåjaja.
    Och senare idag ska min syster Sara och hennes.... Hm... "Inte-hennes-kille-senast-jag-frågade-men-kanske-nåt-på-gång-fast-det-var-ju-flera-veckor-sen-jag-frågade-så-han-kanske-nu-kan-kallas-pojkvän Alexis komma hit hem. Sara har varit borta med några kompisar på nåt scout-grejs i deras scout-stuga under natten, och ska iväg igen, så jag förstår egentligen inte vad hon ska hem och göra, jag tycker hon kan bosätta sig i den där scoutstugan så kan jag få ha hennes rum som min egen step-in-garderob. Jag har inte ens en riktig garderob. Jag har en byrå, och tre stora lådor som sitter ihop med sängen (vit Hemnes med 3in1 funktion, säng, dubbelsäng, soffa, förvaring, nej det där var visst fyra, men skitsamma, från ikea). Jag har nog bara en klänning som verkligen måste hänga för att inte bli ful, och den har jag bara använt en gång och den hänger fortfarande i tvättstugan (otvättad, kan jag tillägga). Men jag skulle ju kunna göra om klädkammaren bredvid mitt rum till en step-in-garderob till mig, bara mig! Eller kanske Sara också, så kan hon vara med och tjata. Fast frågan är vad alla gamla kläder, böcker, leksaker, tomteluvor, och mammas alla långklänningar ska ta vägen. Fast  mamma har ju faktiskt en hel vägg inbyggda garderober, varför använder hon inte dem? Just det, Sara och jag har rätt till klädkammaren!
    En bra sak med den här helgen var att jag köpte en påse Non-Stop. Efter att ha gått och helt oskyldigt tagit några lösa från pepparkakshuset (okej, lögn, jag bände loss de flesta med en gaffel, men iallafall) i flera veckor har mitt non-stop-begär växt till enorma propotioner, och nu när jag köpte en påse kunde jag till min glädje konstatera att det var jättemånga röda i den! Dom röda är ju godast, och vid kassan när jag skulle betala fick jag plötsligt en föraning om att i påsen jag hade tagit fanns det typ tre röda och tre miljoner bruna och svarta, medan den påsen som hängde bakom min hade supermånga smaskiga röda nonstop. Jag  tänkte springa tillbaka och byta, men hann inte, och tack gode gud för det, för den här var helt smockfull av röda. Men det är konstigt hur snabbt man blir trött på nonstop om man äter dom ur en påse och inte från pepparkakshuset där man egentligen inte får ta.
    Jaha, det här var dagens aningen virriga reflektioner över universum, livet och allting. Om du har tur så har jag glömt bort min blogg imorgon.