Fredag: Studiebesök på GUC & BouncE
    Snart är det ju dags att välja till gymnasiet (HJÄÄÄLP) och jag har så otroligt dåligt samvete för att jag inte varit på ett enda öppet hus eller någonting. Så i fredags åkte jag och Jessica Karlsson på studiebesök till GUC (grafiskt utbildningsCentrum) i Uppsala. 
   Det var jättemysigt att umgås med Jessica, vi gick i samma klass från lekis till sexan men det blir ju så lätt att man glömmer bort varandra när man splittras i olika klasser. Blev mycket glad av att vara med henne, hon är en sån glad och underbar person! ^^
    Jag kom fram till en sak med mitt besök. Jag hatar uppsalas lokaltrafik. Varför, varför finns inte SL över hela landet? Allt skulle vara så mycket enklare. Som det var nu fick vi krångla och köpa skumma biljetter och springa omkring och leta efter rätt buss och blablabla. Tillsist kom vi på rätt buss. Tyvärr gick den åt fel håll, så vi blev en halvtimme försenade till GUC. Men vi kom iallafall fram, och nu är vi en erfarenhet rikare. (Fast jag har ännu inte lyckats klura ut hur det jag lärde mig på vår lilla onödiga tripp ska hjälpa mig i livet? Jag fick reda på att det finns bostadsområden typ söder om Uppsala som är döpta efter landskap, typ "Lapplandsresan" och "Östgötaresan". Kanske kan det vara bra att veta om det osannolika skulle hända att jag skulle ställa upp i På Spåret?)
   Väl framme fick vi typ anmäla att vi kommit i en reception, och Lars Erik som skulle visa oss runt kom. Jag trodde han skulle vara en lång och läskig rektor som var skitsur för att vi var sena, men han var kort, hade nersatt hörsel och var väldigt snäll. Han visade oss runt, hade några något krystade små intervjuer med elever ("Varför trivs du här på GUC?" "Därför att det är så trevlig stämning och sån bredd på ämnena!" Som taget ur en broschyr), 
     Det började klia i fingrarna när vi var inne på grafisk kommunikationsavdelningen,  jag tappade hakan när jag såg deras egna tv-studio och kunde knappt hålla fingrarna i styr när jag fick se fotostudion (en av dem, dom har flera!).  Summan av kardemumman: Det verkade rätt bra.
    Sedan åkte vi hem, utan vidare missöden, och jag fick skjuts av Jessicas gulliga mormor hem. Väl hemma tryckte jag i mig några pannkakor och fräschade upp mig, sen kom mamma hem och vi åkte in till Stockholm eftersom vi (hela familjen) skulle se Bounce. För er som inte vet, så är Bounce Streetdance company en helt fantastisk streetdansgrupp, som nyligen haft nypremiär för sin föreställning gökboet. 
    Sara ringde och frågade var vi var, eftersom hon redan var i stan, och mamma sa att vi var utanför centralen. Vi fick syn på Sara innan hon såg oss, och nu är det nog bekräftat: Sara och Alexis är ett par. Han gick och höll om henne, och dom var så söta ihop. Sen ringde pappa och frågade var vi var, och sa åt oss att vänta och sa att han strax var hos oss. Alexis sa hejdå och drog, och pappa kom. Med sig hade han en fotoväska åt mig, exakt den jag ville ha, om man glömmer färgerna. Tidigare på dagen fick jag en plötslig föraning om att pappa skulle få för sig att köpa en olivgrön och orange väska, och var därför tvungen att skicka iväg ett sms om att jag ville ha en svart och grå. Tyvärr fanns inte det, men den här var svart med ett litet oranget sträck och oranget foder, och det fick väl duga.
   Sedan käkade vi lite snabbt på max och började gå mot Dansens hus. Väl framme köpte vi ett program och en Dansholist-tröja åt mig (ÄLSKAÄLSKAÄLSKA!) innan vi ställde oss i kön för att komma in.
    Föreställningen var.... Obeskrivlig. Den gav liksom ett nytt uttryck åt att dansa. Det var helt enkelt... Nä, jag kan inte beskriva det med ord.