Igår var jag och Felicia på Allsång på Skansen, främst för att se Håkan Hellström (stalkers, vi?). Fast beslutna att få bra platser var vi där 10.00, TIO timmar innan allsången skulle börja. Men, som jag sagt många gånger tidigare, vad gör man inte för konsten?
    På pressbyrån på centralen hade vi bunkrat upp med en varsin stor baguette, bonaqua, choklad och chips. Yummie! :D Dock kändes det lite tjockt när vi skulle betala x'D
    Vi paxade en bänk som tyvärr var snett bakom nåt tält med mixerbord och grejer, så det skymde lite av scenen. Men det gjorde inte så mycket, under de första fyra timmarna hände inte så mycket, det var mest Anders Lundin som sprang omkring och lekte med en sjöboj och lite allt möjligt. Dessutom repade Christer Sjögren sin skam till sång typ tusen gånger. Men sen; HÅKAN! Jag och Felicia blev alldeles till oss i trasorna, men på grund av det jävla tältet såg vi inte Håkan så bra när han spelade sina låtar. Men under allsången gick han ut i publiken och var bara typ en meter ifrån oss! GAAAAAAH! (dessutom sprang hans saxofonist ut i publiken under extranumren och ställde sig på bänken framför oss, och jag petade på honom; JAG HAR RÖRT HÅKANS SAXOFONIST!).
     Efter elva timmar, fem allsånger, fem extranummer, en korv, en (liten) chipspåse, en chokladkaka, en klubba, en hallonrem och hundraåttio bilder senare rullade vi ut från skansen och på 47:an som bara körde till Sergel. Därifrån fick vi gå, gaaah. På Centralen träffade vi Sarah :D <3 På tåget mådde jag fett illa och trodde jag skulle spy, men överlevde.
Summan av kardemumman: SUPERB dag med den alltid lika underbara Felicia :D <3333