Det finns en ganska kul grej man kan göra, man kan stampa med Leroy. Det är lite olika "snygga" danssteg man kan göra, och av nån anledning bestämde jag och min grupp att vi skulle ha det som uppvärmning på vår egen gympalektion. Och eftersom ingen annan ville, så anmälde jag mig frivillig till att leda. Sagt och gjort, jag fick hela klassen att göra danssteg som mjölka kossan, tvätta tvätten och spela pingis (både normal och intensiv).
    Efteråt utvärderade vår gympalärare Jonas oss med de här orden: "Under alla mina år som gympalärare var det där det roligaste jag sett". Senare nere i omklädningsrummet sa Ebba att Jonas stundvis hade suttit och asgarvat medan vi värmde upp. Jag hade inte märkt det, jag var för inne i mitt tjernobylbarn.
     Några dagar senare stod jag bredvid Hanna när hon pratade med honom, och så började det liksom rycka i hans mungipor. "Förlåt, jag kan inte titta på dig utan att tänka på tjernobylbarnet och skratta". Jaha, så nu har min gympa- och mattelärare tappat all respekt för mig. Men jag har ju iallafall gjort ett bestående intryck!

Pusshej <3