Vad har jag tagit vägen? Var är jag hela tiden? Det är så många som jag inte träffat på så länge, och som jag saknar så mycket, men samtidigt känns det som om jag hela tiden är upptagen. Jag säger "nej, jag kan inte den dagen, jag ska träffa den som jag inte träffat på jättelänge" men sen har jag ju inte träffat den där andra personen som jag inte kunde träffa på skitlänge. Det låter virrigt, och det är det också. Summan av kardemumman är att jag saknar massa människor, jag vill kramas och skratta och prata och catch up med er, och jag älskar er, det ska ni veta! Jag förstår inte var tiden tar vägen, jag dansar två gånger i veckan, har mycket läxor, slutar mycket sent och så, men var tar tiden vägen? Jag saknar er, och skämsskämsskäms för att det var för länge sen vi sågs. Förlåt, jag älskar er, oavsett hur lång tid det var sen vi sågs. <3