Jag verkar vara i det närmaste besatt av att ställa olika hemmagjorda diagnoser på mig själv, ur alla möjliga och omöjliga aspekter av mitt liv. Senast i raden; bokbulimi.
     När jag var sisådär fyra fem år och inte kunde läsa var jag grymt avundsjuk på Sara som var tre år äldre och kunde läsa. Och så vips, sommaren jag skulle börja ettan kunde jag plötsligt läsa en rubrik i barometern ("Öland invaderas av turister") och there we go. För att kompensera för de år Sara kunde läsa men inte jag fullkomligen slukade jag böcker. Min absoluta höjdpunkt var i nio-tioårsåldern, då jag var tvungen att låna tio femton böcker på biblioteket för att inte stå och hänga på låset om några dagar igen. När jag tröttnat på barn och ungdomsböckerna började jag läsa skönlitterära romaner (då var jag kanske tolv), och efter att ha betat av de bästa läser jag nuförtiden bara usla gengångare av andra böcker. Bara för att läsa liksom. Och eftersom biblioteket typ aldrig köper in nytt läser jag om. Och läser om. Och läser om. Och mina böcker hemma också, läser om och läser om. Nu är jag så uttråkad på alla böcker så jag börjar med en bok, läser ungefär halva, börjar med en ny, och en till, och en till. Tillsist har jag en hel stapel av böcker bredvid sängen, och jag har inte lust att läsa nån av dom. Bläää.
                                                                                                                 Pusshej <3