Idag ramlade jag på en vacker text om en vacker låt. Och när jag läser det, så känner jag hur så mycket stämmer. Den är skriven av Pontus Westberg Ekerljung, och du kan läsa texten i sin helhet här.

Klicka på play och läs texten.



   " Jag har aldrig träffat någon människa som hört Johnny Cashs »Hurt« utan att älska den. Precis som jag aldrig har träffat någon som läst Erlend Loes Blåst, sett Amelie från Montmartre eller snubblat över tidernas bästa 49-kronorsskiva Did You Give The World Some Love Today Baby utan att bli tokförälskad.
   
  Och om du mot förmodan har hört Johnny Cash sjunga »Hurt« och inte älskat låten (jag är trots allt fullt medveten om att sådana människor kan finnas någonstans) så vill jag inte veta det. Och jag har antagligen ingen större lust att träffa dig heller. 
   
   Att lyssna på »Hurt« är lite som att att ligga naken intill en människa som man har förälskat sig i för kanske två minuter sen och nu insett att det är just det (förälska sig) som man precis har gjort. Det är en känsla som insidan av ens huvud inte är tillräckligt utvecklad för att ta till vara på och tillgodogöra sig fullt ut. Lite som att försöka hälla jättemycket jordgubbskräm genom en alldeles för liten tratt (som antagligen är blå och tar alldeles för lång tid på sig att låta krämen rinna igenom) eller som att försöka få ner ytterligare ett par jeans i en överfull väska, som egentligen är alldeles för liten eftersom flygbolagen har sänkt måtten på tillåtet handbaggage som någon slags säkerhetsåtgärd för att förhindra terrorattacker.

    Det går liksom inte att vara kärare eller komma närmre men det är svårt att acceptera eftersom man inte känner sig nära nog. Visst. Det går att pressa huden hårdare mot den andres, andas in lukten djupare. Man kan tänka högt i sitt eget huvud att man tror att man är kär och göra allt för att kapsla in minnet av just den blinkningen då man kom på det. Men det går ändå inte att känna att man tar till sig ögonblicket fullt ut.

    På samma sätt går det att dra upp volymen när Johnny Cash sjunger »Hurt«. Det går att sjunga med. Eller sitta tyst och andas meditativt genom näsan om man tror att det fungerar bättre. Men det känns ändå inte som om vare sig känslan eller låten verkligen gör sig själv rättvisa."