Under täcket

Nu är desperatpluggande slut. Slut på ångest dagen innan provet. Slut på att skriva tentor och skicka sina framsteg fram och tillbaka till de andra i klassen. Slut på skräcksvettsfläckar.
Men den här veckan har gått bra iallafall. För att bästa människan i världen pratat med mig på kvällarna. Och jag är så jävla glad att han finns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0