Awesome. Awesome, awesome, AWESOME! Trångt, illaluktande, varmt och svettigt, ändå var stämningen på topp! Man träffade trevliga människor till höger och vänster, och såklart, bra musik! Förband var First Aid Kit, som jag tyckte var sådär. Helt okej musik, men inget man minns särskilt mycket. Lät lite Regina Spektor-inspirerat.
    Sen; PARKEN! Jag har hört bandnamnet förut, men inte haft någon aning om vilka de var. Dom var sjukt bra. Glad, engagerande pop, tänk Familjen ungef'är. Frida hoppade upp och ner.
    Och så: Krunegård. Wow. Wow. Glöm det jag sa förut om att jag inte gillade hans liveversion av Jag är en Vampyr, det är inte samma sak att se det live i tv som att vara där. Allt var helt bäst. Och sen kom plötsligt Mauro Scocco (!) in och så sjöng de Sara tillsammans. Jag slängde direkt iväg ett sms till min kära syster Sara som satt uppe på numrerad sittplats. [SARA!]    [Låten som förföljt mig hela livet...]
   Och så avslutade han med stjärnfall, och det var jättefin stämning. Allt kändes bara så rätt (inte ett dugg fel).