Vaknar på fredagen, har lite knasont i magen, käkar lite frukost. Lägger mig i sängen igen och försöker sova bort det onda. Funkar inte. Går och lägger mig i ett varmt bad. För varmt, måste ha kallvatten på fötterna. 
   Pappa måste in i badrummet, joo, han måste faktiskt in i just det, fast vi har två, måste faktiskt ha sina byxor som är där. Drar på mig badrocken och går upp till andra badrummet. Duschar istället. Mår lite lite bra kanske. Eller nej vänta. 
      Det snurrar och jag måste lägga mig ner på golvet. Efter en kvart kraxar jag på mamma. Hon tror att jag svimmat, men det har jag ju inte, jag la mig ner själv. Hon säger att jag är kallsvettig. Vill jag ha hjälp till sängen. Nej, jag trivs bra på golvet, jag trivs bra under min korkek.  Mår jag illa? Nej.
     Pappa kommer och klappar mig på huvudet. Mår illa och spyr, dock i toaletten. Sitter vid min nya korkek i tjugo minuter, sedan till sängen. Får en egen hink, vatten i ett glas och alvedon i sugtablettform med jordgubbssmak.
    Mamma och pappa åker, Sara får passa upp på mig. Jag har mobilen bredvid så jag kan ringa om hon inte hör mig. Sover.
     Försöker ta en alvedon. Spyr upp den tillsammans med det lilla av frukosten jag hade kvar (varsågod, alla smaskiga detaljer). Sover (försöker iallafall) i ett par timmar. Vid fyra äter jag två mandariner och dricker lite vatten. Sover.
     Går upp, äter en halv banan och tittar på ett avsnitt av scrubs vid elva. Sover.
    Halva lördagen förflöt på samma sätt, men nu är jag pigg och fit for fight (någorlunda) inte minst för att jag i fredags fick mitt stora, fina, bruna, vadderade kuvert från CDON.com. Fem håkan hellströmskivor. Hallelujah.