Nu kommer jag ut ur garderoben som den stora crying baby jag är. Min älskade lille kissekatt har gjort illa tassen, och jag är jätteledsen. Min pappa har tydligen lyckats kliva henne på höger baktass, och nu stöder hon inte så mycket på den. Vi vet inte om den är bruten eller bara sträckt/stukad, och det är inte så att hon ligger och skriker av smärta. Men ändå. Hon är ganska stilla, och när hon går någonstans så haltar hon lite. Hon kan fortfarande hoppa upp på sin favoritplats ovanpå akvarielampan, men jag blir så ledsen när jag ser att hon halkar till lite att jag lyfter henne upp och ner hela tiden. Hon kommer inte att få gå ut förrän hon är bra igen, och beroende på om tassen är stukad eller bruten så kan det ta två till fem veckor. 
     Och jag är så ledsen. Jag är en enorm stor jävla blödig crying baby, men hon är så himla söt och jag älskar henne så mycket, så jag kan inte låta bli att sitta och klappa och mata henne med kattgodis när hon ligger på mattan eller i soffan eller någonstans. Stackars min lilla bebis. (Jag visste inte att jag var så här innan hon gjorde illa tassen, och jag föraktar mig själv!).