Jag var på kulla igen, träffade gamla människor, nya människor, men framförallt fina människor. Jag kom hem på söndagen, var hemma tjugo timmar ungefär innan jag på måndagsmorgonen tillsammans med ryska faran Paulina Hockey Loco Loutchko begav mig på vår ädle springare silverlinjen mot Öland och Hanna.
    Bussresan på sex-sju timmar plus ett fyrtiofemminutersstopp vid en mack i ett plaskvått Ringarum (may god curse that place!) överlevde vi, och vid Högbystoppet kom Hanna med familj och hämtade oss. Vi åkte till en loppis som hette gammalt och nytt och blev introducerade för fashion-plagget nummer ett: Muff-skärmen. En vit keps-skärm med ett par luddiga öronmuffar fastsydda på sidorna, till det facila priset av fem kronor. Trés budget-chic!
    De fem dagar vi var där fördrevs med filmer, badringar i havet, krocketmatcher och otaliga partier Kort och Lång. En kväll var vi också på resturangen Lammet och Grisen, som jag och Paulina sett fram emot extra mycket då deras reklam övertygade oss om att det skulle bli fiesta! "Fiesta del carne" sa ryska faran och log sitt sneda leende.
   

   Jag kom hem på fredag natt, och på lördagen var jag redo för nya äventyr med min kära vän Chulius. Vi gick och såg Brüno, beväpnade godis, popcorn och en 1,3-litersmugg med cola som det lilla fanskapet övertalat mig att köpa. Brüno var bitvis rolig, men väldigt.... Extrem. See it yourself. 
    Vi åkte hem till Julle, och jag fick se hans vinylspelare och alla skivor han släpat ner från vinden. Grymt avundsjuk. Inte nog med att han (efter att han valt bort hälften) har över åttio asbra skivor, han har också en spelare som funkar. Mina föräldrar har slängt våran för herrans massa år sen, och de skivor som dom har på vinden misstänker jag inte är något bra. Vad hade mina föräldrar för musiksmak när dom var unga? Hade dom ens nån musiksmak? Carl och Helena Raab, adoptera mig.