I helgen har jag varit ensam hemma och städat. Mor och far har varit på någon typ av friluftstillställning och jag har inte minsta lust att vara där. Därför har jag städat hela huset och har nu bara två städningar kvar. För såhär var det:

Jag har en liten eu-moppe som räknas som liten MC. Den är väldigt praktisk då jag bor på landet och bussarna går lite sporadiskt när de vill. Så när jag har sovmorgon eller dylikt så tar jag min lilla moppe till märsta station, ställer den på parkeringen och går till pendeltåget.
Men en dag var MC-parkeringen full. Ajajaj, jag hade inte tid att hitta någon annanstans att ställa moppen, och dessutom kändes det ju onödigt att ta upp en hel bilruta med min lilla moppe. Men vad hittar jag om inte ett litet hörn där bilar varken får plats eller får stå. Jag ställer moppen där och springer till tåget.
När jag ska åka hem ser jag att det sitter en lapp fastkilad under styret. Spännande. Reklamblad? Ett poem som en diktare totat ihop, inspirerad av min vackert mintgröna glänsande moppe? Icke då. Parkeringsböter på 900 kronor. Min mor och far tycker mycket synd om mig och betalar dom för mig. Ringer även ett litet argt samtal till kommunen, mest för principens skull, det var ju ställt utom alla tvivel att jag ställt mig där man ICKE fick stå.
Ett par dagar går. En morgon har jag återigen bråttom till tåget, och återigen är mc-parkeringen full. Nåväl, tänker jag, jag ställer moppen där i hörnan igen. Blixten slår inte ner på samma ställe två gånger.
Det gör den. Och den här gången hade mamma och pappa inte lust att betala böterna igen. Därför gör vi upp en deal om att jag ska städa hela huset, dammsuga och moppa, fyra gånger innan jul.

Därför har helgens sällskap mestadels bestått av en dammsugare, mopp och diverse spellistor på spotify. Och nu luktar hela nedervåningen Ajax. Jag tycker nästan att den här städningen borde gillas för två gånger. Jag vill att mamma och pappa ska kliva in genom dörren, bli bländade av de glänsande golven och flämta: "TITTA! Hon har sorterat skorna på skohyllan!" Det har jag faktiskt (svarta där uppe och bruna, beige och vita där nere).

Jag hittade också ett grattiskort från farmor med tvåhundra kronor i. När man minst anar det!