Upptäckte en liten hemlig träningsvärk i ljumskarna när jag skulle sätta mig i skräddarställning i soffan. Det kändes lite bra faktiskt, för då känns det som om jag börjat dansa igen. Och det har jag ju. Är så trött på sista halvtimmen att lemmarna darrar lite här och där, men med apelsinjuice och att jag faktiskt blir så jävla glad av det hjälper.
Danskillarna är för övrigt som vanligt vrålcoola. Jag känner mig tacksam för att jag får vara med på deras lektioner och se hur de utvecklas. Och när dom improviserar själva. Helt fantastiska, rusar runt och gör masken och nåt breakinginspirerat på golvet med en otrolig energi.

Hej förresten, är det nån som fortfarande är intresserad av mitt liv?